Pyongyang, Nordkoreas huvudstad och största stad, är en plats omgiven av ett tjockt slöja av hemlighetsfullhet och myter. För många världen över framstår Pyongyang som en otillgänglig och nästan sagolik stad – hjärtat i en extremt sluten nation, där propaganda och verklighet ofta flyter samman. Men under ytan döljer sig även en fascinerande stadsutveckling, antika rötter och unika kulturella uttryck.
Strategiskt läge och stadsbild
Pyongyang ligger vid Taedongfloden, cirka 50 kilometer från Gula havet i Nordkoreas sydvästra inland. Med över 3 miljoner invånare och en yta på drygt 3 000 kvadratkilometer sträcker sig staden över stora grönområden, monumentala torg och breda avenyer. Stadens planering är noggrant styrd: breda boulevarder skär genom landskapet, omringade av storslagna folkhus, höghus i traditionell sovjetisk stil och ett flertal pampiga monument.
Den klassiska silhuetten domineras av Juche-tornet, ett 170 meter högt granitmonument symboliserande landets statsbärande ideologi. Inte långt därifrån tronar den gigantiska statyn av Kim Il Sung, grundare av staten, på Mansudae-kullen – ett återkommande besöksmål för både turister och nordkoreanska medborgare vid viktiga högtider.
Historiska rötter
Pyongyangs historia sträcker sig tusentals år tillbaka. Staden tros vara en av Asiens äldsta, grundad redan på 200-talet f.Kr. Enligt koreansk mytologi var det här Dangun, den koreanska civilisations mytiske grundare, upprättade sitt rike Gojoseon. Genom seklerna har staden ofta varit centrum för både självständiga koreanska riken och för utländska invasioner, som exempelvis under mongoliska och japanska styren.
Under Koreakriget (1950–1953) blev Pyongyang nästan jämnad med marken, men återuppbyggdes sedan efter sovjetisk modell. Det är därför stadens stadsbild idag präglas av praktfulla byggnader, ofta resta för att imponera såväl inrikes som utomlands, snarare än utifrån funktionella behov.
Ideologi och propaganda i stadsbilden
Det går inte att förstå Pyongyang utan att diskutera dess ideologiska roll. Staden är det centrala navet för Nordkoreas ledardyrkan och politiska propaganda. Allmänna samlingsplatser och monument berättar historien om landets “store ledare” – Kim Il Sung, följd av Kim Jong Il och nuvarande ledaren Kim Jong Un.
Parader på Kim Il Sung-torget, där tusentals soldater marscherar i perfekt formation och folk samlas i massmöten, sprids ofta över världen som symboler för den nordkoreanska statens makt. Centrala gator pryds av motiv med arbetare, bönder och soldater – såväl på väggmålningar som på statyer, i ett ständigt flöde av patriotiska budskap.
Kultur, fritid och utbildning
Trots den hårda politiska kontrollen finns det även ett rikt kulturliv i Pyongyang – även om det är starkt regisserat av staten. Stadens teaterhus, som de enorma Pyongyang Grand Theatre och det imponerande Mansudae Art Theatre, sätter upp monumentala produktioner tillägnade landets ledare och revolutionära historia. Varje vår hålls den världsberömda Arirangfestivalen – en massiv massgymnastikshow där tiotusentals deltagare målar levande bilder av landets historia, iklädda färgstarka dräkter.
Utbildning är ett centralt tema: här ligger flera högre lärosäten, som Kim Il Sung-universitetet, Nordkoreas mest prestigefyllda. Flera offentliga bibliotek, t.ex. Grand People’s Study House, reser sig majestätiska över stadsbilden med fasader av vit marmor.
Det dagliga livet
Utifrån är det svårt att få en sann bild av dagligt liv i Pyongyang. Stadsborna är avsevärt mer privilegierade än övriga landets befolkning, med tillgång till bättre bostäder och vissa moderna bekvämligheter. Endast särskilt utvalda nordkoreaner får bo i huvudstaden, och deras lojalitet gentemot regimen är strikt bevakad. Ransonerade butiker, statliga arbetsplatser och organiserade boendekomplex är vanligt förekommande, och det egna initiativet är ofta begränsat.
Stadens kollektivtrafik, med sitt tunnelbanesystem prytt av mosaiker och överdådig sovjetdesign, tas ofta upp som ett av världens märkligaste – både för sin skönhet och för sin roll i propagandaarbetet. Biltrafiken är fortfarande begränsad, och många invånare tar sig fram med cykel eller till fots.
Sevärdheter och hemliga rum
Pyongyang är rikt på både anmärkningsvärda monument och oväntade inslag. Förutom Juche-tornet och Kim Il Sung-torget finns Triumfbågen – större än den i Paris – samt det gigantiska Ryugyong Hotel, som länge stått som ett ofärdigt tecken på regimens ambitioner och begränsningar.
Det ovanliga Koryo-museet, inrymt i ett antikt tempel, visar på regionens äldre historia och traditioner. I stadens utkanter ligger Mangyongdae, Kim Il Sungs födelseplats, som blivit en vallfartsort för nordkoreanska skolklasser. Inte minst är gravhögarna från Goguryeo-perioden, upptagna på UNESCO:s världsarvslista, ett bevis på den utdragna och komplexa koreanska historien.
Ett fönster mot omvärlden
Pyongyang är den främsta – och för många utlänningar den enda – platsen där man får en glimt av Nordkoreas verklighet. De få turister som släpps in i landet leds genom noggrant orkestrerade besök där landskapets prakt och systemets effektivitet visas upp, men där det genuina folkhemmet ofta döljs.
Ändå är Pyongyang mer än bara sin image. I fönstren till vanliga lägenheter, på små grönsaksmarknader och i skolgårdslekar speglas ett vardagsliv lika verkligt som någon annanstans – även om insynen är mycket begränsad. Sällsynta fotografier visar ibland barn som leker, äldre som spelar schack eller par som promenerar längs Taedongflodens grönstråk.
Natur och grönska
Pyongyang är förvånansvärt grön, med många parker, trädalléer och blomsterarrangemang. Botaniska trädgårdar och rekreationsområden är viktiga för stadens invånare på lediga dagar. I närheten ligger Moranbongparken, där picknickar, folkdanser och sång ofta äger rum under nationella helgdagar. Flodstränderna lockar till fiske, båtutflykter eller stillsamma promenader.
Framtiden: från hemlighet till öppenhet?
Pyongyang kommer troligtvis förbli en av världens mest stängda och kontroversiella huvudstäder. Men för den som vill försöka förstå Nordkorea är ett studium av stadens historia, stadsbild och dagliga liv en ovärderlig utgångspunkt. Å ena sidan är huvudstaden en kuliss för makt, propaganda och kontroll. Å andra sidan visar de små gliporna av vardagsliv, glädje och tradition att Pyongyang är och förblir en verklig stad, befolkad av riktiga människor – mittpunkt för ett land vars framtid fortfarande skrivs dag för dag, bakom en slöja av mystik och tystnad.